Ser ljuset i tunneln

Sista tentan ever är klar och godkänd, imorgon smäller det för sisat muntliga redovisningen och efter det är det 2 skrivuppgifter och 1 Självständigt arbete kvar sen så jäklar är jag klar! Jag ser nästan hur det lyser där framme kan jag lova! Kan inte fatta att det snart gått 4 år sedan jag började plugg och med det betyder det att det är över 4 år sedan jag körde bil för sista gången och att det är över 4 år sedan jag fick min stroke. Kan inte fatta att det går så fort! Allt känns som det var bara här om dagen. Att jobba och plugga ja det är inget jag skulle göra om, men jag vet ju att det bara är den här terminen så jag kämpar på och gör vad jag kan för att hålla huvudet över den där ytan som alla pratar om. Ibland känns det dock som om jag inte kan hålla huvudet där uppe och det blir svårt att andas, det är svårt att hinna med allt. Och inte blir det lättare av att J skaffat nytt jobb och med det kom en massa kvällar som jag nu står solo med kids, hund, mat, nattning och aktiviteter och allt annat som hör till att ha ett något sålunda fungerande hem. Nä just nu kan jag säga att livet känns jobbigt på många plan, både det praktiska att få tiden att hinna med alla "måsten" och sedan att få energi att orka med att plugga 100% och på det jobba 30% och utöver det försöka att lösa alla problem barnen befinner sig i, allt det där som liksom kommer med åldern och alla hormoner och det faktum att de gått i skolan i så många år och inser att det är så långt kvar innan deras ljus i tunneln kommer synas. Och på allt det där så sitter jag mitt i kaosen och undrar varför i hela friden jag inte utbildade mig till bildlärare på en gång? Nu kommer jag ju vara tvungen att göra det sen! Det är ju det jag verkligen vill arbeta med. Jag menar visst älskar jag att arbeta med dessa små liv och få lära dem att läsa, skriva och diskutera allt mellan himmel och jord, men att undervisa i bild bland de äldre eleverna ja det älskar jag faktiskt ännu mera.

Kommentera här: