Sista kursen har satt igång!

Igår skickade vi in de sista skrivuppgifterna och idag har SA2 satt igång, vi har redan nu gjort en pilotundersökning för att se om våra planerade frågor till enkäten kan tänkas funka. VI har även redan nu hittat en del referenser till metoden vi valt att arbeta efter. Inget som säger att vi ens är nära att göra rätt men va fasiken vi har börjar i alla fall. Sen har vi ju en sån där härlig sjukstuga här hemma, världs sämst timing men det är inte så mycket man kan styra över. Bara att bita i det sura äpplet och hoppas att de små snart är friska och att vi av större modell klarar oss. Oavsett hur det ser ut imorgon så måste jag ta mig till jobbet och hämta dator och material som jag kan bedöma inför de kommande betygen som ska delas ut hej vilt känns det som. Har lite lätt ångest över den här biten, har ju aldrig delat ut betyg förut, det är skillnad på att formulera olika omdömen och att sätta ett betyg på en elev. Läskigt som fan är det! Och inte någon direkt hjälp har man heller, alla har så fullt upp med sitt och har inte tid så att det ens räcker till vad de ska göra med sina elever så hur ska de kunna trolla fram tid att hjälpa mig? Ja paniken växer och tiden minskar och på det är kidsen sjuka.... Har inte sovit på två nätter så tröttheten hänger över mig som ett extremt tungt täcke som inte vill något annat än svepa in mig i en törnrosasömn i si så där 100 år. Att stressen varit större än vanligt under en längre period börjar också göra sig påmint, jag tappar ord och humöret om vartannat. Ena sekunden känner jag att jag har kontroll på situationen sen i nästa brakar allt och jag vill bara gråta. Hur i helvete tänkte jag när jag efter att fått en stroke bestämde mig för att börja plugga. En hel hög med kids, hund, plugga och dessutom jobba 30%. Nä att tänka det är inte min starka sida det kan vi ju vara överens om i alla fall. Men i nästa liv kanske jag lyckas bättre... man kan ju alltid hoppas....

Typ mer död än levande

Att ha en liten som är sjuk och dessutom kille ja det är en utmaning. Två nätter i rad har min sömnkvot varit i det närmaste noll. Men jag ska egentligen inte klaga för igår var Lilleman trots att han nog trodde han var död en mycket tapper pojke. Det hade kunnat vara så mycket värre, nu var det ju näst intill outhärdligt ändå eftersom jag hade två skrivuppgifter som skulle in. Japp så igår skickade jag in två brutalt dåliga texter, försöker dock se det som så att de är i alla fall inskickade.... 


Dagen idag startar med ett på tok för tidigt besök till ögonläkaren tillsammans med fröken T. Vi ska kolla kika huruvida hon behöver glasögon eller inte samt styrka i fall det behövs. Vi var till en optiker men pga av skelning gick det inte att avgöra vad som skulle kunna vara rätt styrka..... 😳  

Vart kan jag hitta energi?

Fan vad jag är trött på att alltid vara just trött. Jag längtar efter att orka och jag längtar efter att vilja. Som det är nu känns det lite som det enda jag är säker på att jag vill göra är att sova mer, mycket mer än vad jag gör just nu. Hur sjutton får alla andra tiden att räcka till till att sova och göra allt annat? Jag fattar inte, jag hinner ju inte med ens hälften av vad jag borde hinna.


Just nu ligger två skrivuppgifter och väntar på att bli avklarade också... Jag och efter det ligger ett självständigt arbete och inväntar att påbörjas samt avslutas innan jullovet får börja. 

På det kommer jobbet, barnen med både små och stora bekymmer och hunden henne kan vi inte glömma. 
Jag är evigt tacksam att jag har Ju vid min sida men just nu finns det inte möjlighet för honom att avlasta så mycket då han åker tidigt och kommer hem sent i och med det nya jobbet. 
Men vi håller huvudet över vattenytan och hoppas på mindre stress och mer sömn inom en snar framtid 
💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖