Ibland kommer vabben lägligt

Så var vi igång igen. Förra veckan var J hemma 4 dagar så igår när E blev dålig var det liksom min tur att pyssla om sjukling. Nu hade jaf ändå tur i oturen för igår var väl den dagen på veckan som mina lektioner är lättast för en vikarie och idag hade vi planeringsdag. Vilket hade varit jäkligt bra att få vara med på men det behövdes inte sättas in någon vikarie för mig. Igår låg E däckad i soffan hela dagen, det enda jag fick i henne var lite vatten, saft och en mugg med varm choklad. Idag är hon betydligt piggare trots fortsatt feber. Men pigg känns alltid som ett gott tecken.

Så igår när jag nu ändå blev hemma passade jag på att damma av penslar och oljefärg och började måla på en tavla till en vän. Gud vad jag saknat målandet! Förr målade jag hela tiden, nu nästa aldrig. Saknar min kreativa sida. Känns som om det aldrig finns tid för den nu för tiden.


Det kan komma att bli bra när den är klar, kul har jag i alla fall längs vägen oavsett hur det slutar 😂

Så idag blev det att vi satte oss, jag och de små, och kladdade med lera. Hade fått en förpackning med en lufttorkande lera för att se kvalité och möjligheter att arbeta med den i skolan. Den var lite skör och svår att arbeya med. Men vi hade en trevlig stund tillsammans i alla fall ❤️



Kaos

Allt är kaos. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar mina lektioner allt blir bara kaos i alla fall. Vi gar haft det lite tufft med personalbrist och sjukdomar. Det sliter, mer än man vill inse. Har dock turen att få arbeta i ett otroligt bra arbetslag. Det må vara för barnen man arbetar men det är helt klart arbetslaget som gör att man orkar.

Utöver jobbet är jag lite fundersam över min mamma. Hon har under en längre tid haft väldiga smärtor i ryggen. Jag vill att hon ska röntga ryggen för att de ska kunna se vad som är fel, men det är väldigt svårt att få henne till det. När vi var på semester uttalade hon att hon var orolig att det är cancer, vilket inte känns speciellt lugnande. Hon äter som en mygga och har ont. Varför kan hon inte bara röntga helst hela kroppen så de kan scanna av henne ordentligt. Inte kul för henne att gå och tro att hon är allvarligt sjuk och jag känner inte för att gå igenom samma sak som med pappa. En månad efter beskedet så är allt slut, det är inte rätt! 



Nu är det nära

Snart dags att lämna in vår uppsats för tredje gången. Jag hoppas verkligen att den går igenom den här gången, annars vet jag inte vad jag ska göra. Vill inte se den där jävla uppsatsen mer nu!!

Det har bara gått några veckor in i terminen men jag är redan sopslut. Fattar inte hur jag ska palla fram till jul. Men klart man gör det för hur jävla skot jobbigt det är så har jag verkligen det bästa jobbet som finns.