Det susar i säven

Så idag ska man se på kasen och vara go och glad... det är tur man har barnen som håller motten för jag är långt ifrån både go och glad idag. Kanske att humöret är aningen bättre nu sen jag sovit bort x-antal timmar av eftermiddagen. Inte att jag känner att energidepån direkt ökat men kanske att irritationen gått i glömska om inte helt så i alla fall lite. Det känns som om hela huset kommer blåsa bort! Frågan är om de ens kommer tända någon kase? Men det kan vara kul för barnen att bara få komma iväg en stund, vi har som sagt levt ganska instängt den senast tiden med tanke på vattenkopporna. Barnen får röja på en lekpark och vi vuxna kanske hinner andas in någon form av lugn medan de leker.... ja jag vet att chansen inte är allt för stor men jag hoppas, jösses så jag hoppas och drömmer. Gav mig ut och sprang en 5:a idag, tiden var snabbare än på väldigt länge och detta utan att jag ens försökt att springa fort jag vara bara ute efter att ta mig runt. Det känns skönt att det finns dessa dagar också då jag springer "fort" endast genom att lalla :) Behöver dessa dagar just nu, behöver dem för att orka fortsätta. Löpningen är min räddning i vardagen för det är där jag kan fly allt som inte blir eller är som jag vill. Där behöver jag inte göra nåt mer än bara vara. Jag kan drömma om sommarvärme och främmande länder och det finns ingen som stör mig. Det är bara jag och vägen och vägen den gnäller aldrig, den kräver aldrig att jag måste göra nåt. Den bara finns där och det enda jag behöver göra är att lägga den sprungna sträckan bakom mig och blicka framåt. Angående tatueringen så vet jag verkligen inte var jag vill ha den längre. Nu efter att hon sa att jag skulle bygga ut så har jag funderat på om jag inte ska göra det och lägga till lite fjärilar som symbol för barnen. Jag har sagt till henne att jag vill ha något som symboliserar barnen, de fem jag har och de två jag inte fick, hade tänkt mig blommor men nu känner jag att fjärilar kan vara en fin symbol. Dock vet jag inte om det passar in med döskallen och ugglan, får fundera på det och se hur jag bestämmer mig. Är inte idag jag ska lägga mig under nålen så jag hinner nog hitta den perfekta lösningen på mitt angenäma problem :) Känner mig aningen på stridsstigen, humöret suger som det alltid gör nu för tiden. Det är mer regel än undantag att jag är på dåligt humör nu för tiden. Men googlade runt lite om livet efter sen stroke igår och hittade mycket bra. Men det jag vart mest arg på var hur det lyftes fram hur viktigt det är att informera patienten om hur livet efter kan komma att vara, hur viktigt det är att tala om att det är normalt med den så kallade hjärntröttheten, oviljan att göra något, minnes svårigheter, det psykiska osv. De plockade fram att det var så viktigt att tala om hur de "osynliga" effekterna av en stroke kunde påverka. Varför i helvete var det inte en enda jävel som sa något till mig?!?! Och varför tyckte alla att "oj oj va konstigt det verkar inte stämma" när jag berättade hur jag mådde, hur jag mår???? Jag blir så förbannad! Varför kan de inte informera? Och om de nu missat att informera kan de inte hjälpa istället för att trycka ner och ifrågasätta hur jag mår, de borde ju veta att det är helt normalt? Jag är bara så tacksam att J träffa på en dr vars specialitet var just strokepatienter och där fick vi svar på mycket. Och det var först då vi fick hjälp....

Ny bygger vi!

Jag har aldrig haft svårt för att fatta matematik... fram tills nu, nu fattar jag ingenting??? Vi ska lösa problem som en tredjeklassare löser på ett kick och jag, jag fattar ingenting. Sitter där som en nolla och vet varken vad som är upp eller ner, början eller slutet. Hur fasiken ska jag fixa tentan?!?!?!?!? Just nu känns det som om denna tenta kommer bli så jäkla mycket svårare än engelskatentan och det mina vänner säger inte lite om paniken jag känner! J är iväg och bygger vidare på sin tatuering, målet är att den ska täcka hela armen. Vi är inte där än men han är en bra bit på väg. Själv väntar jag på att hon som tatuerar oss ska få en tid över och ta sig an min nya som jag nu får göra då jag klara mitt mål på halvmaran :D Jag hade planen att göra en på höger ben som går i samma tema som min på vänster, fast istället för en döskalle ska jag ha en uggla. Men hon missuppfatta mig och trodde jag skulle bygga vidare på den på vänster. Så nu vet jag inte hur jag ska göra, för det var inte alls en dum ide att fortsätta på vänster. Jag får höra med henne vad hon tänkt för det kan bli hur bra som helst. Sen ska vi göra våran text som vi sprang oss till i somras "Visst finns mirakel". Från början hade vi tänkt att sätta texten på kanten av foten, men det avrådde hon oss från då det är ett ställe där huden slits mycket, så nu är vi inne på att sätta den på axelns ovansida. Jag tror att det kan bli riktigt snyggt, men som alltid är jag lite rädd att det ska göra vansinnigt ont och att jag inte ska kunna sitta still. Imorgon är både J och jag lediga så jag hoppas på att vi ska kunna röja undan lite här hemma, det ser ut som en tornado har släppts lös här hemma. Jag får panik och blir som blockerad när det ser ut så här. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, det är saker över allt.

Helt galet!

Har fortfarande lite svårt att fatta att jag fixade det, att jag kom runt, att jag sprang hela vägen, att jag kom in på bättre tid än vad jag vågade hoppas på och då trots kisspaus vid 10km. Jag är riktigt stolt över mig själv, att jag vågade tror på mig själv så pass att jag gav mig själv denna utmaning. Sen kan jag känna mig besviken för det vart inte en så tuff utmaning som jag trodde, men jag ska inte vara hård mot mig själv utan se det som så att jag är bättre tränad än vad jag vågade tro. Så nu har jag satt upp två nya mål: Lidingöloppet 2016 (+women´s Health halvmarathon 2016) och 2017 ska jag ge mig i kast med ett helt Marathon :)
oförskämt pigg efter 13km, vart inte ens lite trött förens vid 17km och då höll det i sig fram till 19km då kände jag att jag klara det här. Vilken känsla det var att då inse att jag hade grymt gott om tid på mig för att avverka den sista sträcka och ändå komma under min maxtid :D
Nu sadlar vi om inför lördag för då är det Lidingö MTB som gäller Woop Woop!