Så mycket grejer

Ärligt vem är det som köper alla saker och ställer i vårt hus??? Jo tack jag vet att det är vi, men va fan även vi måste väl se att det inte får plats nåt mer nu??? Måste bli av med minst två saker för varje ny sak vi köper.... har en del att bli av med om man säger så. Jag fattar bara inte hur jag ska bli av med det, tycker att jag lägger ut det på köp och sälj sidor för struntsummor men det är ingen som nappar på mitt skräp. Finns ju så galet mycket skräp att konkurera med där ute så jag vet inte hur jag ska bli av med allt. Funderar på att ha en loppis, men då ska man ha tid att fixa och trixa med en sådan också och jag känner att tid det är inget jag har direkt i överflöd av för tillfället.
 
Hahaha dock ska jag och J ut och vandra i helgen som kommer. Så gött det ska bli!! Bara att hoppas att vi inte förstör våran helg med att planera in så galet mycket saker så vi inte hinner bara ta det lugnt. Men men vi kommer iväg och gör något bara vi, det händer inte så där galet ofta.
 
Inte någon där ute som är sugen på att införskaffa sig lite skräp?? Har massor till väldigt bra priser :D

En bit på vägen...

Ja en av engelska uppgifterna är avklarade, ja i alla fall den delen jag kan göra själv. Imorgon ska vi ses i gruppen och sammanställa allas delar till en helhet.

Ja jag tycker det är jätte jobbigt. Ja det tar massa tid för mig att klara av var och en av alla uppgifter. Ja jag vill bara ge upp idag med. Men jag ska hålla ut och jag ska se till att jag är klar med så mycket jag kan innan ikväll.

För imorgon ska jag jobba till 22 och det innebär att jag inte är hemma före 23 och då är jag mer död än levande.

Tisdag då är det mountainbike som gäller för hela slanten.

Och ja sen är det onsdag och allt ska vara klart. Det känns näst intill som ett MISSION IMPOSSIBLE. Fast klarar Tompa av sina ska väl jag klara av mina???

Önskar bara att jag hade någon form av superkraft att ta till så att allt kändes lite enklare.

Men jag ska kämpa och göra mitt bästa! För helgen efter min födelsedag ska jag och J åka iväg och bo på hotell och gå vandringsled. Gu så jag längtar! Det är min belöning för att jag kämpar och försöker så jag kan inte ge upp, inte nu, inte än, inte någonsin!

 

Jag är inte en person som ger upp jag fortsätter att försöka och biter ihop tills det inte funkar mer och även då ger jag inte upp. Det enda som kan stoppa mig det är om någon däckar mig och sliter bort alla mina möjligheter att få det att i alla fall typ funka. Så inte kan jag ge upp nu. Har så mycket att kämpa för! Möjligheten att få ett arbete jag älskar och vill göra. En utbildning som faktiskt kan göra så att jag får ett jobb på riktigt. Vilket i sin tur ger en stabil inkomst vilket hela min familj tjänar på. Och med en stabil och fast inkomst kommer trygghet. Så nog kämpar vi lite till!!

Grund lurad delux!!

Jag är helt säker på att alla jag mött och pratat med sagt att Engelskan skulle vara så lugn och enkel… Då kommer min fråga: Vilken jävla kurs har de gått???? Vi har tok mycket till varje vecka. Förra terminen var rena paradiset. Känner att jag efter bara dessa veckor är både gråtfärdig och redo att ge upp. Jag kommer aldrig att fixa detta! Paniken väller över mig och jag känner mig som en total förlorare. Huvudet värker och kroppen skriker att det går inte mer. Hur ska jag få in alla dessa engelska ord i mitt lilla huvud och sen kunna få ut dem med rätt uttal och helst grammatiskt rätt också?

Jag känner verkligen att det vore så skönt att bara slänga in handduken och ta ett jobb istället.

 

Sen ligger det kanske lite i att engelska är tufft för mig (har alltid hyst det största hat mot det, även om jag verkligen kämpar med att försöka övertala mig själv att det kommer att gå bra och det är kul nu), at då plugga det på heltid, jobba extra (för att dryga ut kassan så man kan leva lite mer som man vill) och dessutom ha fem barn och ett hus att sköta om. Nej jag räcker inte till inte ens nära och det tar det tar så enormt på mina mentala krafter att känns så starkt att jag inte räcker ens en bit på vägen.

 

Nä det vore så enkelt att bara skita i allt och bara ta första bästa jobb och låta livet rulla på.

 

J har fått förfrågningar om att jobba i GBG igen. Jag vet inte vad jag tycker om det. Varken för eller emot antar jag. Det är jäkligt tufft att vara själv med kidsen hela veckorna, men denna gång var det fråga om tis-tor så då är han ju hemma mer. Men samtidigt så slipper vi att han jobbar skift så vi får helgerna tillsammans.

Ja jag vet inte. Orkar nog ärligt inte ens tänka så långt som att det kan bli verklighet. Tiden visar vad som kommer hända.

Jag sitter väl i båten och skovlar ur vatten bäst jag kan och håller mig flytande….