Panik och längtan på en gång

Har väl äldrig kännt mig så nervös över ett nytt jobb som nu, det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot att börja på måndag. Det känn nästan overkligt att jag ska ha en egen klass den här terminen. Får panik över att jag kanske inte kommer att fixa det, fast jag borde ju fixa det jag har både utbildning och arbetet med klasser innan. Och jag har överlevt att ha 13 klasser då borde jag väl överleva att ha ansvar för en klass samt vara med i en anna?? Men det är läskigt det går inte att komma ifrån. 
 
Ett år sedan brorsan rungde och talade om att pappa låg på sjukhuset. Drömmer mardrömmar blandat med drömmar som är fina men sorgliga på en och samma gång. Det är jobbigt att drömma att pappa lever för att vakna upp och inse att han inte gör det. Att i drömmen vara så nära och allt känns så verkligt till att inse att allt bara är en fantasi. Vet inte om man någonsin kan acceptera att någon nära inte finns mer. Allt gick så fort. Jag förväntade mig det värsta och hoppades på det bästa men det går liksom inte att vara beredd på att någon ska dö. Eller kanske går det jag vet inte, jag kunde det inte. 
 
Jag längtar till sommaren. Jag vill ha sommarlov. Samtidigt som jag vill åka skidor och jobba med barnen. Jag vill så mycket på en och samma gång och gärna saker som går helt emot varandra. Det är inte lätt att vara jag samtidigt som det troligen är betydligt mycket lättare att vara jag än många andra.
 
T-kvistan har betsämt att hon ska bo här på heltid och det tycker jag är underbart. Visst går det bra att de bor varannan vecka men det är alltid när alla kidsen är hemma som det känns som om allt är som det ska. 
 
Insåg här omdagen att jag fyller 40 i år, trodde tills alldeles nyss att jag var 25 typ. Men det är väl bara att tända lyset i badrummet och kolla sig i spegeln så inser man att det var ljusår sedan man var 25. Ibland känns det som om det var igår man hade all ork i världen och inte behövde mer än någon timmes dejt med kudden för att sedan kunna jobba ett 12 timmars pass. medans det senare samma dag känns som om det var en hel livstid sedan jag fick sova en natt utan att bli stör. Livet som förälder: tiden både rusar och står still på en och samma gång. 
 
Ja menar hur kan det vara så att T-kvistan fyller 16 i år och hur kan det vara möjligt att fröken S fyller 14 och är i näst intill lika lång som jag? Vad hände? 

2019 du ska bli grym!

2018 var ett jävligt tufft år som kändes så vansinnigt mycket längre än alla andra år, ändå när jag ser tillbaka på året idag kan jag inte fatta hur det kunde gå så fort.
2019 hoppas jag ska föra med sig mycket fina minnen och äventyr. Jag tror på 2019. Du kommer bli ett jävligt bra år!

Vi firade in det nya året med dans och sång, känns som en jäklans bra start. Jag må ha förlorat varje dans men jag är ingen tävlingsmänniska så det gjorde inget och kidsen jublade över sina vinster. Så man kan se det som att alla var nöjda. 
Vi hann även med att spela "Helt hysteriskt" och det var verkligen hysteriskt 😂
 
Nu ser jag framemot ett nytt jobb men kommer sakna min gamla kollegor. Jag ser framemot att få springa halvmaran, tjejmilen och 6öar. Jag ser framemot att få heja på J nör han tar sig igenom Midnattsloppet och Lidingöloppet. Jag ser framemot att få åka skidor och att få slappa i solen och bada. Jag ser framemot mer snö, den fördta vårsolen, sol och värme, hösten alla färger. 

Gott nytt år finaste ni och hoppas att 2019 för med sig många underbara stunder! 🥂✨💖







Ännu en ängel har lämnat oss

I lördags fick vi hem vår pälsboll Siri. Jag hade efterlyst henne på Facebook då hon senast var hemma på torsdagskväll. Det tog ig inte så långtid innan en av våra grannar på andra siden vägen hörde av sig om en katt som hittats. Jag kände på en gång att det var Siri. J sprang dit och hämtade hem vår älskade hårboll.
På sätt och vis är det skönt att veta att hon inte lider utan har kommit hem. Men samtidigt är det så orättvist att hon var tvungen att mista livet pga att någon körde på henne och inte ens kunde stanna och kolla hur det gick. Nu dog hon ensam liggandes mot en vägg.
Hon kommer för alltid saknas oss 💔 Men nu leker hon i katthimlen tillsammans med Solveig och nu får även hon träffa Harry ❤️❤️❤️
Det här året har varit ett jävla skit år! Måtte resten av året få innehåll många starka och fina stunder så vi i slutet av året kan minnas tillbaka till något annat än sorg, saknad och mörker.