Inlämnad

Så är uppsatsen inlämnad för tredje gången, jag hoppas verkligen att den är ok nu. Onsdag nästa vecka är det opponering, har lite ont i magen inför det.

I tisdags blev jag ett år klokare och snyggare eller bara äldre 👵 och tröttare 😴. Hade en bra dag med skönsång och presenter, fika och god mat. Jag fick både sådant jag villhöver och verkligen behöver, den perfekta blandningen. Fick nya vinterstövlar från ecco som satt som en smäck, två vinglad🍷från Carolina Gynning, en pärlplatta och två lopp: halvmaran och tjejmilen 🏃‍♀️💨 Så nu är det bara att ta löpningen på allvar och börja beta av milen. Har sprungit halvmaran en gång innan så jag vet att jag fixar det, men just eftersom jag gjort det innan har jag ju en tid som ska förbättras.

Utöver det så lunkar livet på i typ 500km/timmen. Jag hinner inte mer än tänka måndagsmorgon så är det sista lektionen på fredagen. Samma visa påhelgen. Precis när fredagsfeelingen infinner sig är det dags att lägga sig på söndagskvällen ⏳ 💨



Ibland kommer vabben lägligt

Så var vi igång igen. Förra veckan var J hemma 4 dagar så igår när E blev dålig var det liksom min tur att pyssla om sjukling. Nu hade jaf ändå tur i oturen för igår var väl den dagen på veckan som mina lektioner är lättast för en vikarie och idag hade vi planeringsdag. Vilket hade varit jäkligt bra att få vara med på men det behövdes inte sättas in någon vikarie för mig. Igår låg E däckad i soffan hela dagen, det enda jag fick i henne var lite vatten, saft och en mugg med varm choklad. Idag är hon betydligt piggare trots fortsatt feber. Men pigg känns alltid som ett gott tecken.

Så igår när jag nu ändå blev hemma passade jag på att damma av penslar och oljefärg och började måla på en tavla till en vän. Gud vad jag saknat målandet! Förr målade jag hela tiden, nu nästa aldrig. Saknar min kreativa sida. Känns som om det aldrig finns tid för den nu för tiden.


Det kan komma att bli bra när den är klar, kul har jag i alla fall längs vägen oavsett hur det slutar 😂

Så idag blev det att vi satte oss, jag och de små, och kladdade med lera. Hade fått en förpackning med en lufttorkande lera för att se kvalité och möjligheter att arbeta med den i skolan. Den var lite skör och svår att arbeya med. Men vi hade en trevlig stund tillsammans i alla fall ❤️



Rädslan att man inte räcker till

Jag tror inte att jag är ensam om att känna en gnagande oro att jag inte räcker hela vägen. Mitt gnagande handlar om mina barn om hur det känns som om jag aldrig är riktigt bra nog. Att hur mycket jag än försöker att finnas där och både hjälpa, ungås, prata och lyssna så är det inte tillräckligt. Gnaget är olika för varje barn. För de små är det mest att jag känner att jag skulle behöva klona mig för att kunna öva cykling med Lilleman samtidigt som jag ritar hästar med fröken E i samma veva som jag tar en långpromenad i skogen tillsammans med fröken V. Fröken T sover bort halva dagen som den tonåring hon är och därför hinner jag med lite egentid med henne framåt kvällskvisten. Fröken S däremot sover bort sagen och pratar bort kvällen i telefon. Det i sig känner jag inte är någon dtörre gnag utan gnaget med henne är att enda gången man duger är när hon får ut något av en. Skulle jag fråga om vi skulle åka in och handla kläder hade hon garanterat kommit som om hon hade eld i baken. Men att sitta ner och umgås och spela spel eller se på film nä "varför skulle jag". Att följa med till mormor och morfar på middag "aldrig i livet". Att hjälpa till hemma finns inte på världskartan så vida det inte medföljer en belöning.

Jag vet inte vad jag gör för fel men något är det för det är precis som om hon vill straffa mig. Hon väljer att följa med till bonus mormor och morfar till en stuga utan duch och toalett (om jag inte missuppfattat tjejernas påpekande om varför de inte velat åka dit innan) framför att umgås med oss och några vänner med barn. Hon följer glatt med till farmor i skåne men kan inte följa med till sin rintiga mormor och morfar eller till husvagnen där det finns både dusch och toa inom några meter. Så det känns som om jag är felet, jag gör något galet.

Vissa dagar är hon hur underbart gullig och omtänksam som helst, det är hon. Hon är världens bästa och det gör det så svårt att ta in att hon inte vill umgås, inte vill vara med mig, oss. Hon väljer ju inte bara bort mig hon väljer ju bort alla i den här familjen. Ibland vill hon vara med oss och då känns allt så rätt. Vissa gånger kommer hon extra för att umgås och bara hänga här hemma så egentligen är det kanske inte så hemskt som det känns dagar som den här när hon säger att hon inte vill hänga med. Jag vet att hon inte vill åka till husvagnen och hade hennes pappa varit hemma hade hon kunnat vara där, men nu är de inte hemma så det går inte. Och då hon inte umgås med någon som jag känner att jag litar på att låta henne vara hos i en vecka så finns det inga alternativ mer än att hon får följa med helt enkelt. Jag gav som förslag att hon kunde fråga mormor och morfar om hon fick sova hos dem men nähäje det gick inte. 

Jag hoppas att det är en fas hon går igenom och att den snart är över.