Sjukstuga

Dagen började med skön(?)sång för J som fyller år idag.
Frukost på sängen och paket öppning.

Tyckte dagen började bra. Kände mig helt ok pigg. Var liksom inte ens i närheten av ett mission impossble att ta sig upp ur sängen.
Ett svagt ögonblick trodde jag att energin skulle räcka hela dagen.
Men innan lunch är den slut.

Och vad händer då, när energin är slut? Jo E känner sig hängig. Hon ser lite hänig ut så jag tar tempen på henne... 38.7.
Precis vad som behövdes :(

Och de små som är bjudna på kalas imorgon.

en liten bit på vägen

Idag avverkades första joggingrundan efter storken.
Det gick tungt, segt, inte speciellt fort, den var inte lång, det regna. Men det viktiga är att jag gjorde det.
Trots att tröttheten hänger över mig.
Men jag har ledsnat på att tröttheten ska bestämma över mitt liv.
Idag tar jag tillbaka mitt liv och tror i och med det att även min energi ska komma om inte rusandes så åtminstone smygandes tillbaka.

Lite läskigt var det att snöra på sig skorna. Men så här efteråt känns det bara skönt!
Ett poäng till mig. Har många att knappa in på men det tar sig ;)


nolltolerans

Ja man måste ha mycket energi, massa jävlar anamma
Och
Vara jäklans frisk för att orka vara sjuk.
Jag har energi att vara mitt gamla vanliga jag i cirkus 2 timmar om dagen.
Sen är det slut, över, borta.
 
Men som det är just nu har jag varken tid eller lyxen att vara dålig.
Jag måste gräva ännu längre ner och hitta mera energi!
Nu om någonsin måste jag ha ork och kraft att engagera mig!
 
T trivs inte i skolan.
Detta beror på att några i skolan betett sig riktigt illa mot henne. 
Vi har varit i kontakt med skolan enda sedan förskoleklassen.
Jag säger inte att det är dåligt att att skolan slår på stora trumman just nu och involverar hela lärarkåren och har samtal med både elever och föräldrar.
Det pratas om nolltoleransen.
Min undran i denna stund är:
Vart har denna nolltolerans varit under alla år vi pratat med olika lärare innan? 
Är det så enkelt att rätt lärare fick höra T's berättelse. En lärare som både reagerar och agerar?
Eller har det hänt nåt så allvarligt att skolan måste för egen del agera?
Jag hoppas att det beror på att rätt lärare!
Jag hoppas problemet kommer att lösas.
Jag hoppas att verkligheten inte är i närheten av bilderna i mitt huvud.
Jag har alltid sagt att det viktiga är inte att man pratar med just mamma och pappa, det viktiga är att man pratar.
Minns själv att det inte alltid var så lätt att berätta för mamma.
 
Men jag hoppas att mina barn vet att jag finns här för dem i alla väder, alla situationer.
Det finns inget de kan göra eller säga som får mig att sluta älska dem!
 
för mig är mina barn livet♥