Skitdag

Jag bara känner att idag är ingen dag jag vill vara med på. Först har antalet sjuklingar i den här familjen gått från en till tre bara över natten. Jag hade svårt att få ihop det att jobba med en liten sjukling här i måndags och sjutton ska jag få till det med tre stycken?? Ja och som om inte det vore nog så kommer jag inte åt jobbmailen då sidan inte vill laddas upp och jag självklar lyckades göra något galet på mobilen igår så där funkar allt bara halvdant. Ja och som om inte det vore nog så har jag ingen som kan kolla kidsen så jag hinner sticka till jobbet och hämna jobbdatorn och allt material som behövs för att kunna bedöma elevernas arbeten.
 
 
Dagar som dessa känner jag mig en aningens massa bitter över att stroken tog mitt körkort. Hur enkelt hade det inte varit att bara stoppa in kidsen i bilen och köra till jobbet och hämta det jag behöver. Jag kan ju liksom inte tvinga kidsen upp på cykeln när de ligger i hög feber och hostar, snorar och blöder näsblod om vartannat.
 
 
Den där lådcykeln vi pratat om så många gånger men aldrig kommer till att köpa då den kostar en slant och kidsen börjar bli stora hade vart väldigt bra att ha idag… också- Fan vad jag önskar att vi hade köpt den när vi nästan var säkra på att vi skulle lägga pengar på den. Bitterheten är ett faktum idag. Jag känner mig som en usel mamma och en usel människa. Att aldrig få sova och dessutom ha övermänskligt med saker att sköta och fixa ja det håller på att sänka mig, det är så det känns. Men vi tappar inte hoppet, utan jag tror och hoppas att bara jag överlever den här terminen så blir det nästa bättre. Då är det ju liksom ”bara” jobb. Det kommer säkert att vara tokmycket då med men bara det att slippa ha en massa uppgifter att skriva och grupparbeten att styra upp känns jäkligt nice.

Kommentera här: