inasskapar - Det susar i säven

Det susar i säven

30 april 2015, 18:08

Så idag ska man se på kasen och vara go och glad... det är tur man har barnen som håller motten för jag är långt ifrån både go och glad idag. Kanske att humöret är aningen bättre nu sen jag sovit bort x-antal timmar av eftermiddagen. Inte att jag känner att energidepån direkt ökat men kanske att irritationen gått i glömska om inte helt så i alla fall lite. Det känns som om hela huset kommer blåsa bort! Frågan är om de ens kommer tända någon kase? Men det kan vara kul för barnen att bara få komma iväg en stund, vi har som sagt levt ganska instängt den senast tiden med tanke på vattenkopporna. Barnen får röja på en lekpark och vi vuxna kanske hinner andas in någon form av lugn medan de leker.... ja jag vet att chansen inte är allt för stor men jag hoppas, jösses så jag hoppas och drömmer. Gav mig ut och sprang en 5:a idag, tiden var snabbare än på väldigt länge och detta utan att jag ens försökt att springa fort jag vara bara ute efter att ta mig runt. Det känns skönt att det finns dessa dagar också då jag springer "fort" endast genom att lalla :) Behöver dessa dagar just nu, behöver dem för att orka fortsätta. Löpningen är min räddning i vardagen för det är där jag kan fly allt som inte blir eller är som jag vill. Där behöver jag inte göra nåt mer än bara vara. Jag kan drömma om sommarvärme och främmande länder och det finns ingen som stör mig. Det är bara jag och vägen och vägen den gnäller aldrig, den kräver aldrig att jag måste göra nåt. Den bara finns där och det enda jag behöver göra är att lägga den sprungna sträckan bakom mig och blicka framåt. Angående tatueringen så vet jag verkligen inte var jag vill ha den längre. Nu efter att hon sa att jag skulle bygga ut så har jag funderat på om jag inte ska göra det och lägga till lite fjärilar som symbol för barnen. Jag har sagt till henne att jag vill ha något som symboliserar barnen, de fem jag har och de två jag inte fick, hade tänkt mig blommor men nu känner jag att fjärilar kan vara en fin symbol. Dock vet jag inte om det passar in med döskallen och ugglan, får fundera på det och se hur jag bestämmer mig. Är inte idag jag ska lägga mig under nålen så jag hinner nog hitta den perfekta lösningen på mitt angenäma problem :) Känner mig aningen på stridsstigen, humöret suger som det alltid gör nu för tiden. Det är mer regel än undantag att jag är på dåligt humör nu för tiden. Men googlade runt lite om livet efter sen stroke igår och hittade mycket bra. Men det jag vart mest arg på var hur det lyftes fram hur viktigt det är att informera patienten om hur livet efter kan komma att vara, hur viktigt det är att tala om att det är normalt med den så kallade hjärntröttheten, oviljan att göra något, minnes svårigheter, det psykiska osv. De plockade fram att det var så viktigt att tala om hur de "osynliga" effekterna av en stroke kunde påverka. Varför i helvete var det inte en enda jävel som sa något till mig?!?! Och varför tyckte alla att "oj oj va konstigt det verkar inte stämma" när jag berättade hur jag mådde, hur jag mår???? Jag blir så förbannad! Varför kan de inte informera? Och om de nu missat att informera kan de inte hjälpa istället för att trycka ner och ifrågasätta hur jag mår, de borde ju veta att det är helt normalt? Jag är bara så tacksam att J träffa på en dr vars specialitet var just strokepatienter och där fick vi svar på mycket. Och det var först då vi fick hjälp....

Kommentera här: