Igår fick jag ingenting gjort och idag tänker jag ingenting göra så röran blir orörd och vi får köra slalom mellan tvätten och gästsängar. 

Hade önskat att någon kunde komma hit och rensa bort allt vi inte använder och alltså bara har helt i onödan. Vi har så sjukt mycket för mycke prylar så det nästan gör lika ont i ögonen som i hjärtat. Så mycket pryttel som skulle kunna ges till någon annan, någon som inte har lika mycket, någon som inte har lyxen att kunna samla på sig så mycket av allt. För visst är det ett lyxproblem att ha för mycket saker? Visst är det ett lyxproblem att ha för mycker saker bara för att man inte orkar plocka undan eller sälja bort saker. Samtidigt är der jävligt jobbigt att aldrig orka, att aldrig hinna. Man mår dåligt för att man inte lyckas fixa till detta lyxproblem och man mpr dåligt över att mitt problem skulle kunna vara andras lösning men att eftersom jag inte har förmågan att orka lösa problemet bidrar mitt problem till att nåhon annars problem inte löser sig utan troligen finns kvar.....