inasskapar - Sista veckan nu då...

Sista veckan nu då...

30 november 2015, 21:30

Har lite svårt att fatta att det snart har gått 5 veckor med VFU på schemat. Det har gått galet fort och varit minst ännu roligare. Jag bara längtar tills det är min tur att få ha en egen klass att jobba med. Har lärt mig massor och dessutom fått mycket positiv feedback så att man känner att inte allt är helt galet. Det har varit ännu roligare än vad jag vågade hoppas på att få arbeta med årskurs 1-4, nu har jag liksom fått en inblick i hur stor skillnad det är både i klasserna och från årskurs till årskurs. Alla skrivuppgifter är inlämnade och hur galet nice känns inte det?!?!? Känns helt konstigt att jag faktiskt ligger lite föra min plan som brukar vara att sitta sista dagen och tokskriva :P Jo men med huliganen Svea går det också bra.. i alla fall fläckvis :P Hon är jätteduktig och både hon och vi kämpar på med att få henne rumsren och att få henne att sluta vilka naffsa hela tiden, men båda de sakerna blir bara bättre och bättre. Hon är en riktig mysplutt som helst av allt vill sitta och ligga i knät hela tiden... Jo men det lär ju gå bra sen när hon väger typ 40 pannor ;) Min löpning går det hyffsat med, har senaste veckan vart lite dåligt då jag är så trött hela tiden. Vilket i sig inte är så konstigt då jag inte får sova på nätterna. Ligger flera timmar minus på sömnfronten varje morgon. Men det kanske vänder snart, tror Lilleman har växtvärk igen då han vaknar 5-6 ggr varje natt och bara skriker. Jag hoppas både för hans och min skull att det snart går över. Men imorgon ska jag försöka orka ta mig ut och springa lite, jag vet ju att jag mår så mycket bättre om jag kommer ut och rör på mig. Det svåra är bara att masa sig upp där klockan 04.45 när klockan ringer och jag bara är just så där trött som jag inte ens trodde att det var möjligt att vara. Så hur går det med S och hennes diagnos då? Jo ärligt känner jag att jag bara vill ge upp, gräva en jävligt djup grop i marken hoppa ner där och sedan lägga på ett tjockt lock så att jag slipper höra, känna och veta mer. Jag orkar verkligen inte vissa dagar. Det är inte det att jag älskar mitt barn mindre de dagar hon är som en massförstörande dubbelorkan, men det är så galet mycket svårare och jobbigare att älska henne så mycket som jag gör. Jag vill bara att hon ska ha det bra, jag vänder ut och in på mig själv för att det ska bli på bästa sätt för henne, men med min dotter vet man aldrig vad det är som får bägaren att rinna över. Idag var det en macka som fick det att svarta för ögonen på min virvelvind. Men jag vägrar att tassa på tå i mitt eget hem, jag orkar inte det! Jag vill kunna bara vara när jag är hemma, men just nu är det svårt. Det är alldeles för mycket här hemma, alldeles för mycket negativ energi som lagt sig över oss, Jag är en positiv person som hellre ser lösningen än problemet, så finns det nåt som gör mig galet så är det alla dessa negativa tankar om problem problem problem jag blir så trött och less på dessa och nu har det pågått så länge så snart orkar jag inte med det längre. Kan man inte bara få ha en on och off knapp så att jag kunde stänga av när jag inte orkar lyssna längre???? För hur positiv jag än är kan jag omöjligt bära upp sju peroner.

Kommentera här: