Garderobsrensning

Ja nu är det dags att göra något åt min och resten av familjens garderober, det bara väller kläder. Fattar inte hur sju personen kan ha sp mycket kläder... var! Ingen i denna familj lider någon brist på kläder, visst finns det någon som har mindre överfullt medan någon annan har extremt överfullt. Men nåja nu har jag börjar och jag började med att lägga ut 8 par jeans som jag av en eller annan anledning inte använder längre (byxorna har krympt eller kroppen svällt you choose). Åh klarade tenten!! Woop woop! Det trodde jag inte! Visst det var på håret, ja menar mer precis Godkänd kan man knappt bli, fast jag kan ju stoltsera med att jag faktiskt hade klarat tentan även utan att göra extrauppgiften som innebar 4 poäng extra på tentan. Ja jag är nöjd och glad! Det känns att våren och solen har kommit, allt känns lite lättare även om det inte är helt lätt. Varken ork eller motivation har dykt upp, men det är ändå på nåt sätt lättare att ta sig igenom dagarna. Mycket kan tänkas vara för att mitt koffein intag är extremhögt just nu, skulle behöva dra ner men inte just nu. Tar den nedskärningen en dag när jag känner mig stark och redo att möta tuffa tider. Väntar fortfarande på läkartid, borde det inte vara dags snart? det har snart gått 1 år och 7 månader. Kommer väl en tid i april/maj gissar jag. Vill ju få svar vill veta. Tänk att man kan längta så mycket efter ett svar som troligen kommer få mig att gråta. Men bättre det att få gråta och sen kommer jag säkerligen att bli skit arg och besviken, men efter det kommer det att vara lättare för då är det bara att accepter, ingen ide att hoppas och önska längre. Det kommer att vara slutgiltigt. Då kan jag kanske släppa det här och gå vidare med mitt liv, det behövs! Livet stannar ju inte upp och väntar in att jag ska sluta muttra och sluta släpa fötterna efter mig. Livet kör på i 190 oavsett om jag kör i 30 eller backar. Det är bara att slänga sig på livets tåg och se till att missa så lite som möjligt av allt det som det innebär att leva, leva här och nu inte igår eller imorgon, utan Nu! Här hemma har det nu vart en sjukstuga i en vecka, vi hann knappt återhämta oss från förra omgången med feber förens nästa slog till, hosta och feber, ont i både hals och huvud. Jag har, peppar peppar ta i trä, klarat mig. Johan lika så, eller typ i alla fall, han har känt sig hängig men inget som brutit ut. Inte långt kvar till Lidingö MTB nu. Gaaaa känner att paniken växer lite, kommer jag att klara det?! Kommer jag typ dö på kuppen? Hur jobbigt kommer det att vara? Eller är det ens jobbigt? Jag menar jag räknar ju inte med att vara direkt förts, eller näst förts heller för den delen, över mållinjen. Jag räknar liksom bara med att komma över mållinjen och klara hela loppet.

Kommentera här: