nolltolerans
Ja man måste ha mycket energi, massa jävlar anamma
Och
Vara jäklans frisk för att orka vara sjuk.
Jag har energi att vara mitt gamla vanliga jag i cirkus 2 timmar om dagen.
Sen är det slut, över, borta.
Men som det är just nu har jag varken tid eller lyxen att vara dålig.
Jag måste gräva ännu längre ner och hitta mera energi!
Nu om någonsin måste jag ha ork och kraft att engagera mig!
T trivs inte i skolan.
Detta beror på att några i skolan betett sig riktigt illa mot henne.
Vi har varit i kontakt med skolan enda sedan förskoleklassen.
Jag säger inte att det är dåligt att att skolan slår på stora trumman just nu och involverar hela lärarkåren och har samtal med både elever och föräldrar.
Det pratas om nolltoleransen.
Min undran i denna stund är:
Vart har denna nolltolerans varit under alla år vi pratat med olika lärare innan?
Är det så enkelt att rätt lärare fick höra T's berättelse. En lärare som både reagerar och agerar?
Eller har det hänt nåt så allvarligt att skolan måste för egen del agera?
Jag hoppas att det beror på att rätt lärare!
Jag hoppas problemet kommer att lösas.
Jag hoppas att verkligheten inte är i närheten av bilderna i mitt huvud.
Jag har alltid sagt att det viktiga är inte att man pratar med just mamma och pappa, det viktiga är att man pratar.
Minns själv att det inte alltid var så lätt att berätta för mamma.
Men jag hoppas att mina barn vet att jag finns här för dem i alla väder, alla situationer.
Det finns inget de kan göra eller säga som får mig att sluta älska dem!
♥för mig är mina barn livet♥